2013-05-05
14:07:00
Sista
2013-01-27
00:35:00
Then we grew up, and man did we get messed up
Livet rullar. Flyter på som vanligt dag ut och dag in. Jag har den närmaste tiden tittat väldigt mycket på serier så ingeting speciellt händer i mitt liv. Försöker lära mig det älviska alfabetet. Otroligt vackert må jag då säga. Annars är det inte så mycket som pågår just nu. Har hälsat på några gånger hos en fin person, önskar jag visste mer vad som pågår i den personens hjärna. Fast ändå önskar jag att allt förblir en hemlighet.
Snart har Januari passerat och det har väl varit en ganska alldaglig månad. Inga stora förändringar, ingenting speciellt. Men ändå underbart på något sätt.
Jag ska försöka att göra en sammanfattning av det kommande året, en månad i taget. Då Januari snart är slut börjar jag med det redan nu.
Januari:
Började det nya året med att återigen gå på bio och se "The Hobbit" en gång till, denna gången med mina kära föräldrar. Sedan var det några dagar där det inte hände så mycket, jag tog mest in och accepterade det nya året. Mamma kom även på att vi ju faktiskt kunde göra om garderoben i mitt rum då vi hade köpt alla saker som behövdes. Jag levde (och lever) väldigt mycket på bullar, kakor och sötslisk, trots mitt nyårslöfte som var att försöka sluta äta så mycket sött. Jag hade en vecka då jag drack en liter saft nästan varje dag, usch. Många vändor till konsum då jag var tvungen att inhandla denna saft också. Sedan blev det en och annan tripp till Piteå också. Jag umgicks ganska mycket med mina kompisar och höll ihop mitt liv. Hittade en jättebra sida som förklarade om "älv-skrift" och började pyssla med det. Gick på stan med fina vänner, var på en otroligt bra men konstig konsert där utvecklingsförhindrade personer stod på scenen. Hälsade på mina kära morföräldrar och blev nästan brutalt mördad av all den goda maten jag fick proppa i mig. Hittade även världens mysigaste filt-halsduk som mormor var så otroligt snäll och gav mig. Bästa någonsin!
Nu är jag nyss hemkommen från mormor och morfar och har sedan dess bara suttit vid datorn och kollat på kläder på hemsidor. Åh vad jag önskar att jag bodde i något annat land än Sverige så jag kunde handla fina kläder utan så dyr frakt.
Annars är det väl inte så mycket jag vill säga, jag har fått en ganska bra start på året. Fina vänner gör vardagen så mycket bättre! Tack för att ni finns.
2012-09-09
10:43:12
You bring out the Holy in me
Jag har inte tänkt börja blogga igen tror jag. Vi får se. Jag har varken tid eller ork just nu, känner att jag mest bara behöver slappna av och glömma vissa saker. Tänkte ändå slänga iväg ett (kanske sista) inlägg.
Sommaren var underbar och jobbig på samma gång. Jag hade tid att umgås med massa roligt folk som jag förmodligen inte kommer ha tid för mer. Träffade även några personer som kom in i mitt liv och lämnade hastigt, men jag antar att det är livets gång. Jag skapade många fina minnen av vackra ögonblick som tyvärr inte kommer igen. Men vi kan ändå vara glada över tiden som var!
Jag har just gått igenom alla bilder som jag tog med min systemkamera i sommar (vilket inte är så många eftersom att jag mest fotat med min mobil). Men jag har i alla fall bilderna från de första sommardagarna. När Madde kom och hälsade på och vi låg på stranden hela dagen och senare på kvällen klättrade på tak.
-
Det känns annorlunda när jag tittar på bilderna nu, jag vet att den tiden är förbi och skratten som vi delade sedan länge klingat ut. Det får mig att sakna det lite. Det var så länge sedan det var. När man tittar ut genom fönstret nu ser man bara hur alla löven ändrat färger. Hösten är på ingång och allting som hände under sommaren var så länge sedan. Så otroligt länge sedan. Tiden går för fort ibland, det känns som att den bara rinner genom händerna...
Men vi har alltid minnerna och bilderna kvar.
Nu blev det här ett lite deppigt inlägg, men så får det vara ibland. Nu ska ni inte tro att jag sitter här och gråter, för så känner jag mig inte alls. Det är mer som om jag precis insett att man inte kan ändra på saker som hänt eller gå tillbaka och genomleva samma dag en gång till. Såklart har jag alltid förstått det, men det känns som att jag börjar inse vad det innebär först nu.
2012-05-21
23:18:11
I don't know where to go anymore, I'm lost in the stars
Jag ska göra mig en lyckomätare.
En burk som jag fyller med lappar för varje kompimang jag får.
Jag vill ha mer balans i mitt liv, så jag kan veta helt säkert. Vad som är upp och vad som är ner.
Om jag är nere, nere på botten, kan jag alltid ta fram min lyckoburk och läsa på lapparna. Där ska det stå saker som jag är bra på. Inte vad jag tycker själv, utan vad andra tycker om mig.
Jag ska läsa på de små lapparna och bli bättre, en gladare människa. Jag vill bli nöjd med mig själv. Sluta trycka ner mig själv på grund av att andra tycker saker. Jag ska ändras.
2012-05-21
22:57:36
Jag väntar på soluppgången
Jag blir så less på alla världens människor.
Alla verkar ha det så bra. Livet leker typ.
Sedan sitter jag här hemma alldeles ensam och dör av tristess.
Men vem bryr sig? Jo, det kan jag tala om för er. Ingen bryr sig. Ingen.
Jag vill vara som de andra. Jag vill också ha ett bra liv. Ett liv jag kan vara stolt över.
Åh.
Men jag lever vidare. Jag har aldrig ens funderat över att sluta mitt liv. Jag dör när jag dör, hur deprimerad jag än blir.
Fast egentligen mår jag ganska bra. Jag har fina vänner och så. Men jag blir less på alla dessa personer som hela tiden ska tala om för världen att nu, ja nu är det så att jag och min kille/tjej myser. Och där sitter jag alldeles ensam. Ingen kille här inte. Jag antar att det kommer bättre, finare dagar sen. Men just nu känns det bara irriterande. Jag vill inte veta när någon är ute på en promenad med sin partner. Jag bryr mig inte. Carebox liksom.
Nej, nu ska jag sluta skriva långa och jobbiga texter och slänga mig i sängen istället. Jag känner ju som hur skolan hånar mig genom att beröva mig på min sovmorgon imorgon. Istället blir det att fara till skolan tidigt och skriva nationellt prov. Det värsta måste nästan vara att det är i matte. Jag ogillar matte väldigt mycket. Miniräknare finns till av en anledning och jag är inte intreserad av att lösa svårare tal än att de är lösbara med hjälp av en sådan.
2012-05-21
22:39:11
Beauty lies within the heart
Jag vill så mycket.
Jag vill våga mer.
Våga göra saker jag inte vågar idag.
Kasta mig ut för klippor utan att känna rädsla.
Men jag är rädd.
Så jävla rädd.
För tänk om någonting händer.
Saker som inte inträffat för andra.
Men jag.
Just jag är den som kommer att dö.
Jag vill inte dö.
Det finns så mycket jag kunde ha gjort i mitt liv som jag inte gjort.
Saker jag ångrar i efterhand.
Jag har gjort bort mig.
Massor.
Men livet fortsätter.
Jag skäms fortfarande.
Tänk om jag hade haft en möjlighet att ändra.
Gå tillbaka.
Göra om mina misstag.
Det skulle inte finnas några misstag längre.
Men jag skulle vara ändrad.
Jag skulle inte vara jag längre.
Om man inte är sig själv.
Vem är man då?
Jag skulle bli ingen.
Ingen.
Och då skulle jag inte finnas.
Det skulle vara värre än att dö.
Jag vill finnas.
Mina misstag är vem jag är.
Den personen jag har kommit att bli.
Mina nästa steg fortsätter på min väg.
Vägen som berättar vem jag är.
Vem jag kommer att bli.
Jag vill så mycket.
Jag vill vara så mycket mer än jag är.
Mer än jag någonsin kommer att vara.
Men jag kan bara vara mig själv.
Jag är inte som andra.
Jag är..
Jag.
