Det måste nog nästan vara den gången jag och Emilia var ute på hennes gård och det var vinter och kallt ute.
Helt plötsligt ställer hon sig upp, skriker, viftar med armarna och springer iväg och jag följer efter henne lite frågande.
När jag kommer ifatt henne är hon typ helt rädd och jag frågar vad det är.
Hon svarar att det är renar där och jag bara känner mig lite borta eftersom att jag inte såg något.
Sen förklarar jag för henne att det sämsta man kan göra i närheten av så stora djur är att skrika, vifta med armarna och springa.
Sen så bestämmer vi oss för att gömma oss vid ett par buskar en bit bort, för vi kunde inte ta oss in eftersom att renarna var där. Men när vi är bakom buskarna ser jag att det inte är renar utan älgar. Det gör bara så att Emilia och jag blir ännu lite räddare. Så jag bestämmer att vi ska gå ett varv runt kvarteret och se om älgarna är borta när vi kommer runt. Och när vi har gått ett varv har älgarna flyttat sig till andra sidan av huset och vi tar oss in.

Det är nog både det roligaste och det hemskaste jag har varit med om på samma gång.
Men mitt favoritminne är det absolut!