2011-05-11
19:45:12
När orken är slut...
Har du någon gång känt dig som en levande död?
Man ser glad ut på utsidan, men på insidan rasar allt ihop.
Alla känslor samlas, men man säger inget till någon.
Hela livet är egentligen meningslöst.
Vi lever.
Vi dör.
Hela världen är egentligen meningslös.
Vad finns vi till för?
Vi kanske lever ett långt liv, eller ett kort liv.
Men vad lämnar vi efter oss.
Vad gör vi för skillnad i universum.
Vad är vi?
Vi är inte ens ett litet dammkorn.
Vi lever och finns.
Sedan dör vi och finns inte mer.
Men vi åstadkommer ingenting.
Vi kanske ändrar andra människors liv.
Men efter några 100år är vi bortglömda i alla fall.
Vad finns det att leva för, när man inte har någon glädje?
När man inte har något att sträva efter?
När livet suger och man inte kan göra något för att bli glad igen?
Men vi lever varje dag och är dem vi är.
Och ingen kan ändra på hur vi ändå kan få våra vänner att känna sig.
Varför kan inte alla människor få vara lyckliga?
Varför finns det vissa som blir mobbade varje dag?
Varför ska vi ha mat att äta, medan tusentals barn och vuxna svälter ihjäl varje dag?
Vad gör oss så speciella?
Vi är ju bara människor.
Precis som barnen i Afrika.
Alla har rätt att leva.
Alla har rätt att få mat varje dag.
Alla har rätt att känna sig älskad och att älska någon tillbaka.
Alla har rätt att vara precis som de är.
Utan att behöva vara rädd.
För vi är alla människor!
Jag tål inte att se människor som är olyckliga.
Varför kan ingen förstå att den mobbade kan vara en lika bra kompis som alla andra.
Ge alla en chans!
Låt alla få visa vad de kan.
Döm ingen efter hur de ser ut eller hur de beter sig.
För vi alla gör våra misstag.
Men misstag kan alltid rättas till.
Men för att göra det måste man få en chans.
En chans att visa att man kan bättre.
En chans att visa världen att man har lika mycket rätt som alla andra att leva.
Vi är alla skapade av en anledning.
Oavsett om vi har föräldrar som är kärleksfulla eller om vi har föräldrar som inte bryr sig om oss.
Så är vi alla av samma sort.
Och ingen förtjänar ett dåligt liv.
Ingen förtjänar ett liv med smärta.
Låt alla få leva sina liv med lika mycket glädje som ni vill ha i erat liv.
Låt alla få känna sig älskade.
Låt alla få ha en tröstande famn att komma till när livet är surt.
Livet är vad vi gör det till.
Och om vi gör det underbart, blir det underbart!
Man ser glad ut på utsidan, men på insidan rasar allt ihop.
Alla känslor samlas, men man säger inget till någon.
Hela livet är egentligen meningslöst.
Vi lever.
Vi dör.
Hela världen är egentligen meningslös.
Vad finns vi till för?
Vi kanske lever ett långt liv, eller ett kort liv.
Men vad lämnar vi efter oss.
Vad gör vi för skillnad i universum.
Vad är vi?
Vi är inte ens ett litet dammkorn.
Vi lever och finns.
Sedan dör vi och finns inte mer.
Men vi åstadkommer ingenting.
Vi kanske ändrar andra människors liv.
Men efter några 100år är vi bortglömda i alla fall.
Vad finns det att leva för, när man inte har någon glädje?
När man inte har något att sträva efter?
När livet suger och man inte kan göra något för att bli glad igen?
Men vi lever varje dag och är dem vi är.
Och ingen kan ändra på hur vi ändå kan få våra vänner att känna sig.
Varför kan inte alla människor få vara lyckliga?
Varför finns det vissa som blir mobbade varje dag?
Varför ska vi ha mat att äta, medan tusentals barn och vuxna svälter ihjäl varje dag?
Vad gör oss så speciella?
Vi är ju bara människor.
Precis som barnen i Afrika.
Alla har rätt att leva.
Alla har rätt att få mat varje dag.
Alla har rätt att känna sig älskad och att älska någon tillbaka.
Alla har rätt att vara precis som de är.
Utan att behöva vara rädd.
För vi är alla människor!
Jag tål inte att se människor som är olyckliga.
Varför kan ingen förstå att den mobbade kan vara en lika bra kompis som alla andra.
Ge alla en chans!
Låt alla få visa vad de kan.
Döm ingen efter hur de ser ut eller hur de beter sig.
För vi alla gör våra misstag.
Men misstag kan alltid rättas till.
Men för att göra det måste man få en chans.
En chans att visa att man kan bättre.
En chans att visa världen att man har lika mycket rätt som alla andra att leva.
Vi är alla skapade av en anledning.
Oavsett om vi har föräldrar som är kärleksfulla eller om vi har föräldrar som inte bryr sig om oss.
Så är vi alla av samma sort.
Och ingen förtjänar ett dåligt liv.
Ingen förtjänar ett liv med smärta.
Låt alla få leva sina liv med lika mycket glädje som ni vill ha i erat liv.
Låt alla få känna sig älskade.
Låt alla få ha en tröstande famn att komma till när livet är surt.
Livet är vad vi gör det till.
Och om vi gör det underbart, blir det underbart!
Kommentera inlägget här: