Jag orkar inte längre. Varje dag är ett helvete. Hela livet är egentligen ett enda stort misstag. Man gör saker fel och personer är jävliga. Man tar sig tillbaka upp på fötterna och visar ingenting. Men inom sig brister allt. Något går sönder, går inte att laga. Kommer aldrig någonsin gå att laga. Sedan blir man nedtryckt igen. Man får ta sig upp igen, gå igenom allt en gång till. Försöka ordna upp livet. Försöka. Livet rasar ihop över en och det krävs all styrka man har att ta sig upp igen. Man bygger upp grunden igen, men den rasar bara. Om och om och om igen. Man bygger upp livet igen, tänker att det inte kommer hända igen. Men ändå blir det samma sak igen. Vi som går i spetsgruppen i musik blir nedtryckta i skolan. Hela tiden pratar folk bakom våra ryggar. Säger fula saker. Säger att vi är dåliga, att vi inte är värda att gå musik. De säger saker om oss och vi kan inte försvara oss. Att få ett slag i ansiktet, att få höra de orden face-to-face är inte alls lika hemskt som att någon pratar bakom ryggen på en. Jag orkar snart inte längre. Varje gång jag kämpar mig upp igen blir det svårare. Jag orkar inte. Jag känner att jag håller på att förlora gnistan för musik. Det är inte roligt längre. Jag får inga positiva kommentarer, bara negativa. Orkar inte. Livet rasar. Igen. Det tar aldrig slut. Livet känns så tungt. Så otroligt jobbigt. Snart orkar jag inte längre. Jag kommer inte orkar göra någonting. Ingenting alls. Livsgnistan håller på att slockna. Jag känner inte att jag har någon glädje kvar längre. Varje dag är tyngre att ta sig igenom. Varje dag förlorar jag en del av mig själv. Bakom det där leendet finns smärta. Bakom det där skrattet finns sorg. Men ingen ser det. Ingen förstår hur jag känner mig. På utsidan kanske allting verkar bra. Men på insidan är allt ett kaos. Ingenting fungerar. Livsgnistan brinner snart ut. Men jag måste orka fortsätta. Jag måste ta mig igenom nästa dag. Jag gör det inte för mig själv, utan för de som älskar mig. Tar en dag i taget. Jag ser inte tillbaka på gårdagen. Bygger upp mitt liv igen. Steg för steg. Jag måste orka. Jag ska orka. Jag klarar det här, jag tar mig igenom det. Det måste jag. Livet är kanske hemskt, men det är det enda vi har. Livet kanske är kort, men det är det längsta vi har. Livet kanske är hemskt, men det är det bästa vi har! Jag ska fortsätta leva mitt liv. Jag ska ta mig igenom det. Dag. För. Dag. Ingen ska få trycka ner mig. Jag klarar det här. Jag är stark. Jag kan och jag vill!