Blev facerapad ganska extremt igår av Emilia och Fanny. Kul!
Den här dagen kommer att spenderas med att ta bort nya vänner och sådant.
Sen kan jag ju säga att jag var så där jätteglad igår när alla tekniska prylar tjorvade för mig. Alltså har jag inte kunnat rätta till min facebook förrän nu. Min mobil fungerade inte eftersom att den hela tiden förlorade nätverket och internet fungerade inte heller. Varken på mobilen eller datorn. Tydligen var det något fel på telia.
Kände mig verkligen på toppenhumör igår på grund av det, så jag var tvungen att slänga min telefon i golvet två gånger. Sedan gick jag och lade mig i sängen och läste en bok istället.
-
Nu ska jag gå ner och se lite på tv och sedan blir det väl att åka hem kan jag väl tro. När jag kommer hem ska jag ta en snabb dusch och sedan ska jag lägga in lite bilder här på bloggen. Tror även att jag nu ska gå och ta lite fler bilder eftersom att det är så fint ute. Det enda som får mig att tveka är att det är så kallt, så vi får se om det blir något!

Sitter hos mormor och morfar just nu och ser på melodifestivalen.

Bestämde mig för ett tag sedan att jag skulle bli nyttig, men idag failade jag stort med det.

Sitter på svenskalektionen nu och jobbar med arjeplogsmålet. Vår svenska lärare tror att vi ska jobba bättre om vi lyssnar på Mozart samtidigt, så det spelas hela tiden musik i bakrunden. Jag tror dock inte att det fungerar, alla (nästan i alla fall) sitter på facebook istället. Känner att våran klass är väldigt duktig!

Nu "jobbar" jag med nk'n igen. Det går framåt! Jag och Lada gick ut från klassrummet och sitter just nu i en soffa. Ifall ni vill veta så jobbar ingen av oss speciellt flitigt och dessutom är Lada inne på 9gag.com.

Sitter på bussen nu och kör en liten mobilblogg. Höll på att försova mig imorse, men vaknade av att Lada smsade. Tack! Sen när bussen kom så var det en dubbeldäckare, yeah! Idag händer inte så mycket. Efter skolan har jag dans, så det blir att stanna och äta middag i stan. Får be någon att äta med mig. Annars är allt bra, förutom att jag har ont i ryggen och nacken. Sov på något udda sätt inatt. Får tvinga någon att massera mig. Tihi! :)

Another day has passed. Slutade tidigt idag, åkte hem och har bara suttit vid datorn sedan dess. Har ändå inte kommit mig för att blogga. Just nu sitter jag och ser på True Blood fick en mini hjärtattack i början av det här avsnittet. Jag ska bara se klart det här avsnittet innan jag går och lägger mig, känner mig ganska trött. By the way, jag har precis skaffat mig Tumblr idag så ni får gärna följa mig där. www.ellaasp.tumblr.com

Borde nog hoppa ner i sängen nu, men känner inte att jag orkar det.

Sitter i skolan. På nk:n. Jobbar inte. Nothing's changed!

Glömde bort att sova inatt och insåg att det ändå är smartast så. Har suttit uppe hela natten och kollat på film och sedan nu i morse såg jag även ett avsnitt av True Blood.

Jag orkar inte längre. Varje dag är ett helvete. Hela livet är egentligen ett enda stort misstag. Man gör saker fel och personer är jävliga. Man tar sig tillbaka upp på fötterna och visar ingenting. Men inom sig brister allt. Något går sönder, går inte att laga. Kommer aldrig någonsin gå att laga. Sedan blir man nedtryckt igen. Man får ta sig upp igen, gå igenom allt en gång till. Försöka ordna upp livet. Försöka. Livet rasar ihop över en och det krävs all styrka man har att ta sig upp igen. Man bygger upp grunden igen, men den rasar bara. Om och om och om igen. Man bygger upp livet igen, tänker att det inte kommer hända igen. Men ändå blir det samma sak igen. Vi som går i spetsgruppen i musik blir nedtryckta i skolan. Hela tiden pratar folk bakom våra ryggar. Säger fula saker. Säger att vi är dåliga, att vi inte är värda att gå musik. De säger saker om oss och vi kan inte försvara oss. Att få ett slag i ansiktet, att få höra de orden face-to-face är inte alls lika hemskt som att någon pratar bakom ryggen på en. Jag orkar snart inte längre. Varje gång jag kämpar mig upp igen blir det svårare. Jag orkar inte. Jag känner att jag håller på att förlora gnistan för musik. Det är inte roligt längre. Jag får inga positiva kommentarer, bara negativa. Orkar inte. Livet rasar. Igen. Det tar aldrig slut. Livet känns så tungt. Så otroligt jobbigt. Snart orkar jag inte längre. Jag kommer inte orkar göra någonting. Ingenting alls. Livsgnistan håller på att slockna. Jag känner inte att jag har någon glädje kvar längre. Varje dag är tyngre att ta sig igenom. Varje dag förlorar jag en del av mig själv. Bakom det där leendet finns smärta. Bakom det där skrattet finns sorg. Men ingen ser det. Ingen förstår hur jag känner mig. På utsidan kanske allting verkar bra. Men på insidan är allt ett kaos. Ingenting fungerar. Livsgnistan brinner snart ut. Men jag måste orka fortsätta. Jag måste ta mig igenom nästa dag. Jag gör det inte för mig själv, utan för de som älskar mig. Tar en dag i taget. Jag ser inte tillbaka på gårdagen. Bygger upp mitt liv igen. Steg för steg. Jag måste orka. Jag ska orka. Jag klarar det här, jag tar mig igenom det. Det måste jag. Livet är kanske hemskt, men det är det enda vi har. Livet kanske är kort, men det är det längsta vi har. Livet kanske är hemskt, men det är det bästa vi har! Jag ska fortsätta leva mitt liv. Jag ska ta mig igenom det. Dag. För. Dag. Ingen ska få trycka ner mig. Jag klarar det här. Jag är stark. Jag kan och jag vill!

Godmorgon!

Okej, missuppfatta inte nu. Det är en människa som gästbloggar, inte en lada. 
Bara för att jag heter lada. 
Det behöver ju inte BETYDA lada. Fast det är ändå så jäkla konstigt.

Sitter i mitt rum och känner mig stressad även fast bussen inte går förrän om en timme men jag har så mycket jag ska göra innan dess! Blir väl att ta tag i det nu då.

Vi sitter inne i bibiloteket igen och jobbar på med nk:n.

Sitter inne på biblioteket just nu och ska jobba med någon nk rapport.

Idag var minnesstunden för Marielle i skolan. Jag tror och hoppas att jag aldrig behöver vara med om något sådant någonsin igen. Det var jättejobbigt när vi skulle upp på scenen och sjunga en av Marielles låtar. Vi höll inte på att klara av att sjunga låten utan att bryta ihop, men det gjorde vi. Sedan efteråt var allt bara fruktansvärt sorgligt. Vi var tvugna att samla oss innan vi gick fram från bakom scenen.